Hur man bygger upp ett hållbart och stabilt förhållande.

Det är hög tid att koppla terapeuter till den allmänna sjukvårdsförsäkringen alternativt rutavdrag

Alla har säkert hört och läst om psykisk ohälsa i den svenska verkligheten, om galopperande kostnader som regeringen har tappat kontrollen över. Det är mycket förvånande att det sällan pratas om att agera proaktivt, ge människor möjligheten att själva fatta beslut och att vända sig till en terapeut, långt innan de blir kallade för patienter.

Ingen hamnar i psykisk ohälsa från tisdag till onsdag, utan oftast är det en lång process som inte sällan kan ta flera år innan patienten till sist blir sjukskriven. Inom flera områden så som hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, cancer osv. jobbar man förebyggande idag, men när det gäller psykisk (o)hälsa så är de flesta lämnade åt mindfullness-kurser, självhjälpsböcker, eller privata terapeuter.

Det är dyrt att gå till en privat terapeut, ett besök kan kosta från 700 till 2 500 kronor. Dagligen bevittnar vi terapeuter att klienter efter några få besök avbryter sin process för att de inte klarar av kostnaden. Samtidigt kan inte terapeuter jobba gratis, även om hjärtat blöder och empatin skriker. Många av klienterna kommer med hög sannolikhet förr eller senare bli patienter, med lång sjukskrivning och höga kostnader som följd.

Varannan sjukskrivning idag enligt försäkringsbolaget Skandia (48% 2019 1 kvartalet) beror på psykisk ohälsa i Sverige och det lär inte blir mindre nu under Corona krisen när folk förlorar sina jobb och sin trygghet. Kostnaden för sjukskrivningar närmar sig nog i år 70 miljarder och hälften av det beror på psykisk ohälsa. Om man skulle minska det med 10 miljarder motsvarar det lönen till 25 000 fler sjuksköterskor (enlig Kristina Hagström hälsostrateg på Skandia). Detta är ofattbara siffror. Kostnaden för att barn växer upp med föräldrarna med psykisk ohälsa, skilsmässor, ensamheten, dysfunktionella familjen går inte att räkna i pengar. 

Regeringen sköt till 10 miljarder år 2016 för att bromsa upp den dramatiska ökningen av psykisk ohälsa utan någon större effekt. Samtidigt är det mycket prestige från etablissemanget, byråkrati, motvilja för enkla lösningar som spelar en stor roll. Parallellt behöver terapeutbranschen en reglering så grunden för att utöva terapiverksamhet måste vara Steg 1 diplomering (dvs utbildningen uppfyller svenska krav på kvalité och innehåll)

  

Det finns en hel yrkeskår av välutbildade terapeuter, som kan börja jobba snarast inom ramen för den allmänna sjukvårdsförsäkringen, precis som sjukgymnaster gör idag. Tillgängligheten skulle också avdramatisera och normalisera besök hos en terapeut. Å andra sidan jobbar vi terapeuter på olika sätt, och dessa motsvarar inte alltid klientens förväntningar. Möjligheten att kunna byta terapeut och söka sig till den som bäst besvarar klientens behov blir en stor vinst för den som söker vård.

Sverige blöder enorma summor pengar på grund av att myndigheterna har tappat kontrollen över utvecklingen, och det dramatiska i detta är att det råder brist på nya idéer, vilket syns på uppgivenheten i regeringens agerande.

I länder så som Tyskland, Nederländerna, Norge och Danmark med flera är samtalsterapi sedan länge en del av den allmänna sjukvården. De har knappast gjort det för att de skulle vara drivna av den djupa godheten, utan de har för länge sedan räknat med papper och penna på att det lönar sig flera gånger om.  De har även kostnader för den psykiska ohälsan på en annan nivå än Sverige.

Psykisk ohälsa kan drabba alla. Dig, mig, någon i din familj, eller din vän. Men det finns goda chanser att kunna komma tillbaka till sitt normala, produktiva liv. En av de viktigaste åtgärderna är att agera proaktivt, innan patienten mår såpass dåligt att hen blir långtidssjukskriven, isolerad i sin ensamhet och väntandes i kö på vårdcentralens åtgärder, som i sin tur går på knäna för att hinna med alla patienter som behöver hjälp. Under tiden sitter patienterna hemma, sjukskrivna i väntan på stressad psykolog på vårdcentralen (fem besök gäller och sen ska man vara frisk!)

Anledningarna till att behöva gå till en terapeut kan vara oändligt många. En stressig tillvaro på jobbet, småbarnsföräldraskap, äktenskap som går på sparlåga, förstärka sin självkänsla, ensamhet, att bli lämnad, att känna sig värdelös, förlora någon närstående, mobbning, sjukdom i familjen, svår uppväxt, ångest, nedstämdhet, självmordstankar, skilsmässa, medberoende, … listan är lång. Allt detta och mycket mer skulle vi terapeuter kunna behandla, långt innan många blir sämre med sjukskrivning som följd.

Vi måste göra terapi mer tillgängligt, låta människor välja en terapeut som de själva trivs med och har förtroende för (precis som tandläkare eller sjukgymnast) genom allmänna sjukvårdsförsäkringar eller alternativt rutavdrag.

Margareth Lewestam

Dip. Samtalsterapeut