Hur ska man sluta att tillfredsställa alla andra på sin bekostnad?

       


                             

                          Hur ska man sluta att tillfredsställa andra på sin egen bekostnad?
                          Kort sagt, vägen till personligt frihet.

Vad är det som gör att många av oss vill framstå som trevliga, sympatiska och snälla även om man gör det på sin egen bekostnad och på bekostnad av egen inre frihet? Utöver detta vill man visa utåt att man är alltid glad, på gott humör och ser på sig själv som den goda och hjälpsamma människan som är alltid beredd att hjälpa andra. Känner du igen dig?

Du är känslig för förändringar i humör hos andra och vill genast göra något för den personen som verkar vara lite nere. Du försöker inte ställa till några problem och inte skapa några konflikter även om din inre röst skriker för full hals att du vill säga öppet vad du tycker. Du lägger stor vikt vid att atmosfären runt omkring dig ska vara trevlig och sympatisk även om det skulle vara på bekostnad av dina egna behov.

I mitt terapirum träffar jag ofta personer som pratar om svåra relationer och tråkiga händelser, samtidigt som de småler lite lätt och ursäktar sig, fortfarande trevliga och utslätande i sin iver att inte stöta sig med någon trots att det bara är vi två i rummet. Denna genomtrevliga fasad är så djupt inpräglad att dessa klienter även har svårt att ens höja rösten när de är arga, de informerar mig om att de är förbannade med en lugn röst.
Allt detta har sin bakgrund i att klienten vill vara omtyckt, älskad, accepterad och naturligtvis är det inget fel i sig men sättet som klienten gör det på är skadligt och destruktiv och ett sådant beteende har rötterna i barndomen.

Ett barn som växer upp i en familj och som använder sig av våld i form av psykisk eller fysisk bestraffning  utformar en strategi som går ut på att vara överdrivet trevlig och på det sättet undvika straffet. Eftersom denna strategi fungerar i barndomen, fortsätter man att använda sig av den i det vuxna livet fast nu betalar man dyrt för det genom sin personliga frihet och självrespekt. En annan orsak kan även vara föräldrarnas villkorliga kärlek till barnet, enkelt förklarat är att ett barn känner sig älskad när den är trevlig och alltid glad annars känner barnet direkt föräldrarnas ogillande. Kort sagt är du glad och trevlig blir du älskad, ställer du till problem på något sätt blir du inte accepterad och inte älskad.

En sådan person tror inte att hen kan vara omtyckt och älskad utan att alltid utåt vara trevlig, glad och positiv. Om du känner igen dig i denna beskrivning så är du övertygad om att det skulle vara rena katastrofen om du skulle visa ditt ogillande, ta upp striden eller sätta tydliga gränser för någon som tar sig friheter mot dig. Du låtsas att du inte ser det eller låter det passera för att fortsätta vara trevlig och glad trots att du mår riktigt dåligt och är arg och besviken på dig själv.
 I ditt huvudet finns ett program som säger till dig att du behöver kärlek och acceptans och det kommer du att få genom ett visst sätt att vara dvs. genom att vara glad, snäll, hjälpsam och aldrig ta upp konflikter.
 Du ställer andras behov framför dina egna för att det karakteriserar en god människa i dina ögon och i förlängningen förväntar du dig att få kärlek och acceptans från omgivningen. Istället för ordet "vill" använder du dig av ordet "måste". Du är inte hjälpsam och glad för att du vill utan för att du måste, annars blir du inte älskad och accepterad. Du ler när du inte har lust att le och skrattar snällt när det förväntas av dig trots att du inte har lust att skratta. Jobbigt och tröttsamt eller hur?

Allt det här har sitt pris. Livet som glad och oförargligt god människa gör att du är genomskinlig och lämnar ingen större avtryck hos andra. Du väcker inga negativa känslor men priset du betalar är att ingen heller är nyfiken på dig eller bryr sig om dina behov. Ingen känner dig vem du är i egentligen bakom alla masker och fasader som du har använd dig av i flera år för att inte verka stöddig, problematisk eller sur.
Du ignorerar dina egna behov, trycker ner din ilska och dina känslor och förlorar en himla massa energi för att upprätthålla denna glada och sympatiska fasad. I slutet av dagen är du ofta mycket trött och orkar knappast ens umgås med dina närmaste.
 Du går ofta med på saker och ting innan du ens funderar på om du vill eller inte för att inte göra andra besvikna. Du tar ansvar för andra hur de mår på din bekostnad. Du är lätt att utnyttja och det är enkelt för andra att trycka på den knappen som ger dig lite uppskattning och acceptans.
Samma sak gäller om det finns en konflikt i din omgivning och du tar genast på dig rollen som medlare och försöker släta över så att alla blir glada. I gengäld vill du känna dig uppskattad och älskad av alla runt omkring dig för att du inte uppskattar eller älskar dig själv och du måste få det från din omgivning.
Du lever i en gammal inaktuell strategi från din barndom som mer eller mindre har tagit över och allt annat som dina egna behov, din självrespekt och självkärlek, ditt eget värde och din inre frihet är underkastat denna tvångslängtan efter kärlek, bekräftelse och acceptans som du förväntar dig att få av andra. Mycket dramatiskt.

För att befria sig av denna destruktiva strategi behöver du en ny strategi genom att komma i kontakt med din autentiska jag vilket är varken lätt eller trevligt. För att komma ditt måste du väcka ditt autenticitet, din ärlighet mot dig själv.
Det är en jobbig och smärtsam process och ta gärna hjälp av en terapeut, du ger dig själv ett helt spektrum av olika beteende och tvingar dig själv att välja det som du trivs bäst med. För att det skulle fungera måste du börja jobba med tanken på att inte vara trevlig och tillmötesgående för alla och att du har samma rättigheter som alla andra. Att vara mindre trevlig och sätta dina behov framför andras betyder inte att du är en dåligt människa utan någon med självrespekt och självkänsla.

För att förändra dig och inte tänka längre om dig själv som snäll utan som en vänlig person måste du ta upp kontakten med dig själv som du förlorade i barndomen och sluta tillfredsställa andra och börja tillfredsställa dig själv. Att säga bestämt nej betyder inte att du är en dålig människa även om det skulle såra andra utan det betyder att du har åsikter och ställer upp för dig själv.

För att göra denna genomgripande förändring och börja leva det livet som du vill leva med harmonisk och kärleksfull relation till dig själv, måste du börja lyssna på dig själv på ett ärligt och medvetet sätt. Kort sagt måste du veta vad du vill och låta din omgivning veta det utan dåligt samvete och skam. Det är en process att lära sig säga NEJ och det behövs en träning och acceptans av dina egna behov, kontakt med sig själv och massor av positiv energi och denna gången riktat mot dig själv.
De andra får ta hand om sig själva utan din hjälp.

Alla behöver inte gilla dig och du behöver inte bry dig.  

Välkommen på ett samtal till mig.

   Miss Maggie The Shrink
   margareth@mklcompetencia.se
   www.mklcompetencia.se
   0705 777333