Hur ska man hantera den inre kritikern?
Hur ska man hantera den envise inre kritikern?
De flesta människorna hör hela tiden en inre röst som i stort sätt oavbrutet kommenterar allt runt omkring dem, deras och andras förehavande, deras och andras sätt, hur de och andra ser ut, hur de pratar och vad de säger.
Vi kommenterar hela tiden våra succé och nederlag, våra idéer eller brist på dom, vårt och andras agerande eller brist på det osv. Vi pratar hela tiden till oss själva om allt och alla, betygsätter oss själva och andra och denna inre kritiska rösten tystnar aldrig. De flesta är så vana att höra den inne i sitt huvud att man aldrig funderar på egentligen var den kommer ifrån och vems röst det är.
Detta händer i huvudet på en gigantisk bred front och vi lägger sällan märke till att denna röst finns som jobbar på en hel skala från att den viskar till att den skriker inne i vårt huvud. Vi är så vana vid att höra denna rösten att man knappast lägger märke till den, men rösten i huvudet kan vara mer eller mindre kritisk, upplyftande eller nedtryckande, stimulerande eller begränsande och har ett mycket stort inflyttande över hur vi mår och hur vi ser på oss själva och alla andra omkring oss.
Så vem är denna rösten som har så betydande inflytande över oss och som bestämmer hur vi mår och hur vi lever. Är rösten verkligen "VI" eller är det någon annan som obevakat smugit sig in i våra huvuden och kidnappat våra tankar och omdömen?
Denna rösten kan föra en förödande kritik mot allt vi gör och säger, men den kan även vara positiv och omhändertagande och stimulerande, en riktig vän och ledare. Hur denna rösten blir i våra liv är formad i vår barndom och grundad av en relation med föräldrarna, familjen och omgivningen som vi växte upp i.
Deras röster blir tillsammans vår inre röst och föräldrarnas (eller vårdnadshavarens) roll i detta går inte att överskatta.
Om föräldrarna var närvarande, visade öppet kärlek, bekräftelse och respekt för sitt barn, så kommer vår inre röst att vara varm, positiv och accepterande mot oss själva och andra. Om föräldrarna var kritiska, nedlåtande och kärlekslösa så kommer vår inre röst att låta klandrande, nedtryckande, grubblande på ett negativt aldrig sinande ström av negativa tankar om oss själva och andra i vår närhet.
Vi tar över ett negativt sätt att tänka från föräldrarna och fortsätter i samma mönster sedan livet ut, utan att revidera eller fundera på varför man tänker på ett sådant sätt när man mår dåligt av det och skapar sig sin egen olycka och nedstämdhet utan att förstå att denna röst inte är vår egen utan ett eko från våra föräldrar.
Hur ska man då utmana denna inre kritiker som tar sig plats i våra liv trots att den ofta inte stämmer med vår egen personlighet?
För det första ska man inte försöka tysta ner den eller ignorera och absolut inte slåss mot den eller förklara krig för detta fungerar helt enkelt inte. Striden i full skala mot den inre negativa kritikern resulterar bara i att den blir starkare och växer i styrka och intensitet.
Som exempel;
om din inre kritiker säger till dig att du är dum så säger du nej, jag är klok, så skapar du en inre motsättning. Försök inte heller att trycka ner de känslorna som dyker upp i samband med den inre kritiska rösten. Det är mycket mer effektivt att acceptera de känslorna och tankarna som kommer upp i samband med den inre kritikern och samtidigt observera dem och i nästa steg flytta dem åt sidan med etiketten " inte min röst och inte mina tankar" eller "morsas röst, inte min".
Denna inre röst är inte bara av ondo men den försöker även varna dig för olika faror och otrevligheter som den kanske ser utan att du själv är medveten om det. Att försöka tysta ner den eller eliminera den är inte den bästa lösningen.
Den bästa lösningen är att ändra vår inställning till denna inre kritikern istället för att slåss mot den. Fråga dig själv vem denna rösten är (morsa, farsa, mormor?) och vad den vill uppnå med denna negativa inställning till dig själv och andra. Tänk även på att den negativa rösten bara är en del av din inre röst som hela tiden jobbar på att hjälpa dig och värna om dig.
Du bestämmer hur stor del av din inre röst som blir den inre kritikern som du ärvde från din barndom och hur stor den konstruktiva delen kan bli som är din absolut bästa vän.
Det finns inte ett enda råd på hur man ska tysta ner den inre kritikern, men det finns flera möjligheter att lära sig att hantera den på ett sätt som kan tjäna dig. Du kan ta ut kritikern från huvudet, placera den i ditt knä och låta den prata kritiskt till dig från ditt knä.
Du kan också ändra rösten på din kritiker och få den att låta som Homer Simson från Simsons eller som en sexig röst av Marilyn Monroe. Du kan även be den att flytta ut och visualisera den som en koala björn med kritiskt röst. Allt detta kommer att hjälpa dig att distansera dig till din inre kritiker och förminska den till en hanterbar storlek.
Du blir lyckligare och mycket lugnare person med en frisk distans till din inre kritiker. Den ska hanteras på ett medvetet och positivt sätt, aldrig tystas ner eller förnekas.
Miss Maggie
margareth@mklcompetencia.se
www.mklcompetencia.se
Kommentarer
Skicka en kommentar