Varför är folk så rädda för terapeuter i privata sammanhang?

Varför är folk så rädda för terapeuter i privata sammanhang? 

Varför är folk rädda för terapeuter?

Det har jag faktiskt funderat över ganska länge.
I somras handlade jag mat på Willys, det var en riktigt varm sommar dag och jag var kläd i jeans och en topp. Jag letade efter ekologiska dadlar och frågade en stor man som gjorde ordning i fruktavdelningen. Hans kladdiga blick gick inte att misstolka utan efter en stund gick han fram till mig igen och frågade direkt utan en omsvep vad jag jobbade med. "Jag är terapeut" svarade jag och i denna stund kunde jag konstatera att kvantfysiken har fel från grunden. Det är utan tvekan möjligt att dra med ljuset hastighet vilket blev bekräftat denna fredag på Willys. Jag hann inte ens blinka när mannen var spårlöst försvunnen trots mina tajta jeans och urringad topp.
Det här har jag sett många gånger, folk känner sig osäkra i min närvaro och drar sig undan när de får veta vad jag jobbar med. Tror folk att jag skulle se rakt genom dem och skulle kunna veta något utan deras godkännande? Skulle jag kunna dra nytta av den hemliga informationen och få övertag i sociala sammanhang? I wish!

Meningen med denna blogg är just att avdramatisera ett besök hos en terapeut. Det finns nästan orubbliga stereotyper hos folk hur en terapeut ska vara. En gång utbrast en klient på första mötet att han hade förväntat sig en lätt överviktig kvinna i 60 års åldern med grått hår och snäll blick. Jag är glad i sådana fall att jag gjorde honom besviken.
Stereotyper hjälper oss att navigera i livet men samtidigt står de i vägen för vår mer "open mind".
Jag kan veta vad som rör sig i huvudet hos någon (även om jag skulle vilja) bara om denna person vill berätta, och detta är grunden för en framgångsrik terapi.
Till skillnad från alla andra yrken verkar folk tro att just terapeuter jobbar dygnet runt oavsett om de är på jobbet eller inte. Alla andra stänger dörren efter jobbet och sedan lever de sitt eget privat liv, men vi terapeuter fortsätter att jobba tills vi går och lägger oss för att sedan fortsätta när vi öppnar ögonen igen på morgonkvisten. Inte konstigt att man går in i den berömda väggen.

Om sanningen ska fram så jobbar inte vi terapeuter under vår lediga tiden, vi analyserar inte folk under normala sociala förehavande, vi jobbar inte övertid efter jobbet och vi inte vet vad folk tänker om de inte berättar det för oss. Kort sagt kan du känna dig helt trygg med en terapeut som kompis eller som en date.

Det är oändligt roligt att bryta stereotyper och om du skulle anlita mig någon gång kan du förvänta dig en "hot brud" i långa stövlar, höga klackar och välmanikyrerade långa naglar. Däremot kan du vara hundra procent säker på att denna terapeut alltid är på din sida utan dömande, med stort engagemang och energi, med tystnadsplikt och med din utveckling som det viktigaste målet under vårt möte.

Miss Maggie
Margareth Lewestam
margareth@mklcompetencia.se
Blogg: missmaggietheshrink.bloggspot.com